Old times

Denna dag, dagen då sista bataljen skulle slå in.

Det var jag och raketper, längst upp i backen. Raketper var känd för att glida som ett jehu nedför snön. Jag däremot, hade inte riktigt fått in det rätta "glidet".

Där stod vi, laddade till tårna. 1 , 2 och 3, SVISH!

Jag såg ingenting på vägen ned, snön flög upp i ansiktet på mig.

Väl längst ned i backen tittar jag runt mig, INGEN Per!

Mitt vrål bör ha hörts ända uppe i Jockmock. 10 meter längre bort ligger raketper och kvider i smärta.

Svanskotan gick av. Äsch tänkte jag, och korkade upp skumpan.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0